Summa Sicilien

Vicken resa! Vicket ressällskap!! Vickna föreviganden av evighetsmomenten! 7963 bilder tagna (nä nu ljög jag, men många bilder blev det). 
Vicket väder vi hade! 

Vicken bueno nästan-italienare-chaufför vi backarna i Gangi -  Sicken Italienare alltså! Min man!

Det var inte hans fel att bilen inte orkade upp för de branta backarna -det var den lilla bilens, de tunga passagerarnas och det tunga bagagets fel att bilen nästan gjorde en baktung baklängesvolt innan vi nått toppen. Med nöd och näppe lyckades han t.o.m. vända bilen så vi slapp backa ned!



Och vicken tur att vi alltid hamnade på nåt annat ställe än det vi bestämt från början! Annars hade vi ju inte kommit dit! 

Och sicken go mat vi åt ...tomaterna... ..mandelkakorna... jag nästan dööör när jag tänker på tomaterna och mandelkakorna. 


Och vicken flytande Italienska vi pratade. Med Siciliansk accent! 


Två aber: a) jag fick inte vandra i Pachino, b) jag fick inte åka Gondolen upp till Etnas topp.
Jag ska tillbaks!

Ett Maffiadåd eller??????

Vi går på stranden - intet ont
anande

så plötsligt får vi se denna ytterst makabra syn

Ett illdåd är begånget!!!!!

Vi ser oss omkring och upptäcker kulhål

se bara där ------>

  (vad ont har de gjort?)              

Kulhål överallt! I palmer(stackars palmer).
I papperskorgar...

och i solparasoller.....

Gatorna är perforerade och den gammelgamla staden Akropolis är sönderskjuten och lagd i ruiner

Vi hittar en pistolkula som ser ut att kunna vara den som utfört nidingsdådet.
En kula!



Vi börjar nog närma oss illdådarna

Vi hittar fler spår som vi följer. En slängd väska fylld med sten!



 



Den leder oss till en kanon

Kan verkligen detta vara vapnet?

Vi gör en ny ballistisk analys och inser att nån försöker föra oss in i dimman

Vi vänder oss om och där, mitt framför näsan, hittar vi resterna av en Luger 44 och strax bortanför står två smilande Carabinieris. Och inte vill dom visa oss sina vapen som dom har bakom ryggen.

 

Visst är det lurt!!

Etna

På Etnas fot, eller kanske knä, hittade vi ett Bed & Breakfast. Lastade snabbt ur bagage för att bege oss uppåt och kom i grevens tid på att vi borde skriva upp vad det hette och gatuadress.  Färden mot toppen gick i ett dimmoln så vi vet inte nåt om utsikten.  

Väl uppe vid Etnas axlar gick 1 in i restaurangen och vi 3 andra tog en lätt spatsertur på de grovhuggna lecakulorna upp på en kulle. Såg inget nu heller. Iskallt, styv kuling och mjölkdimma.

Hansemannen går in i dimman

Mäktigt!

Vi  gjorde Eivor sällskap i restaurangen. Fotograferade fotografier av Etna. När vi kom ut var dimman borta men blåsten och kylan kvar. De andra satte sej i bilen medan jag skuttade upp på kullen igen och blev hög på det mäktiga landskapet. Kullen var en gammal död(?) kraterkant men såg mer ut som en grusgrop. Vilken utsikt! Vilka färger! Och så kom dimman! Bara sådär! Jag ville så gärna åka gondolen upp till Etnas huvud, men ingen av de andra ville så då får det bli ytterligare ett livstrauma för mej, att jag inte fick åka upp på Etna fast jag så gärna ville.

 Sedvanlig picknick. Denna gång inte på en strand utan i en skog vid Etnas navel.

Något längre ner fann vi denna trollska barrskog med konstnärligt akvarelliknande träd. Eller?

Återfärden till vårt Bed & Breakfast blev en svår nöt att knäcka trots att vi både memorerat visuellt – ett rött staket hos grannen + en grå stenmur (!!!) - och skrivit upp adress. Så vi frågade en Italienare vid en tapp om han visste var vår gata låg. Först tittade han på oss, sen skakade han på huvudet och sa  typ att det var så komplicerat. Sen muttrade han nåt och sen sa han typ följ mej! Hans hängde på och efter många vindlande fartfyllda svängar och nästankrockar var vi framme på vår gata.

Värdfolket lagade världens underbaraste mäktigaste trerättersmiddag åt oss med både vin och grappa.

Sol och bad

Vi bestämer och ombestämmer vart vi ska – och ändå kommer vi aldrig dit! Vi skulle vandra en mil på södraste tippen och bo på Agriturismo men hamnade på hotell några mil längre norrut. 

Vi minns inte vad orten heter – börjar på M och slutar på ma och däremellan två några stavelser med zz .

Det vi vet om orten är att den ligger vid havet, har ett oändligt antal restauranger och en skral spiaggia – strand.  Mest stenbumlingstrand. Har trots det badat i ljuvligaste klaraste vatten och ätit medhavd lunch i stenstrandkanten.

Tomaterna!!! To-ma-ter-na!!!De godaste tomater vi någonsin smakat!! Det är ett kollektivt tyckande. Vi brukar köpa 1 kg åt gången och de går åt i en rasande fart. 1kg av världens godaste tomater + två granatäpplen betalar man €1,25 för! Både goda och billiga. Medveten konsument som jag är brukar jag fråga försäljaren om frukten är mogen. Då tittar han på mej som han inte förstår frågan. Jag upprepar, och när han förstår att han faktiskt förstått frågan svarar han javisst – sísí! Och nu undrar vi varför han aldrig svarar si direkt. Är det för att 1) försäljare alltid är försäljare och skulle kunna sälja sin gamla mamma om nån bara ville köpa henne, 2) det är självklart att man ljuger, eller 3) ingen italiensk frukt- och grönsaksförsäljare i Italien skulle komma på tanken att sälja omogen frukt.

Vi gör vad vi kan för att Eivor ska få vinna Carcasonne en endaste gång, men det hjälps inte, hon vinner aldrig. Idag vann Sverker med 1 ynka poäng före mej.

PS. Vi har balkong mot havet och har vågornas brus i öronen. Morgonsol. DS

Ragusa

Vi bor i Marina de Ragusa. 2 nätter. Här kan man förtöja en stor segelbåt om man vill. (Bara som en upplysning till nån intresserad).

Att hitta är inte alltid så lätt.
Att hitta skyltar med ortsnamn är inte lätt. Och när de nån gång dyker upp är det precis där man skulle ha svängt.
Om man missat en skylt och börjar ana att man hamnat fel kan man stanna och fråga. Det är inte så svårt att fråga. Vi pratar ju flytande Sicilianska men har svårare att förstå flytande Sicilianska. Men det svar vi alltid förstår, eftersom de upprepar det så ofta är sempre dritto, sempre dritto! Kör bara rakt på! Sinistra, dextra, dextra, sempre dritto! höger vänster och bara rakt fram. Vi gör som dom säger men  kommer ändå inte dit vi vill.


Och inte är denna skylt lätt att förstå. Får vi köra eller inte? Italienarna får köra mot enkelriktat, men bara ibland. En gång när Hans var Italienare var det semimaffian vi mötte för de sköt skarpt på oss med sina tutor. Tuut ttttuuuuut tuuuut! Man vågar inte göra fingret åt dom för man behöver ju ha sina knän i behåll.

Här är vi på besök i staden Ragusa. En gammal stad med en massa gamla hus - som alla andra Italienska städer. HAr man sett en har man sett dem alla. Gäller nog kyrkorna också. Denna Dom var stängd idag men man har ju sett så många förr så det kan förmodligen kvetta.

Fast det är skönt att turista just nu när säsongen är slut. MAn får ha gatorna nästan för sig själv, hittar alltid bord på det caf´man vill - om det inte är stängt förståss.

här har jag gjort en lite mer konstnärlig variant av turistfotot. Visst?

Vi tröttnade på att se på sevärdheter så vi for tillbaka till Marian de Ragusa 36°46'51.72''  14°33'33.56Ö där vi har vårt hotell. Tog oss ett bad i det varma vädret. Vi tjejer allså. Killarna fegade naturligvis, vi hade inte väntat annat.

Och åt medhavd lunch. Alltså precis på stranden där vi bor!

Paus

På stranden i Selimunte, eller va stan nu hette, tog vi en långlunch med lite smått och gott som blev över igår på Signioras bord. Vi hade bröd, oliver och den däringa aubergineröran, vi hade färska tomater, vi hade egenköpta oliver och gran padana ost.
Vi hade stulna mandariner (Eivor).



Det blåste.



Det blåste lagom varmt.



Det var njutigt











Sverker höll i Limoncelloflaskan.

Animal Farm

När vi varit i Erice i förrgår gick vi till Biluthyraren och beställde bil till nästa dag för resten av veckan. Vi frågade efter bil som var stor nog åt 4 personer och 4 resväskor. Hon sa typ Citroên nånting och vi sa que? Hon sa Citroên nånting igen men vi sa inte que igen, vi förtydligade frågan om den var stor nog för Fyra och Fyras bagage? Si si  sa hon och berättade att den hade plats för 5 personer. Va bene sa vi. Och när vi hämtade den idag var det en C3 - en liten jäkla C3! Med knep och knåp och smärre väskvandalisering har vi lyckats trycka in trunkarna i bagaget medan ryggor och jackor måste trängas i kupén. Ur bilradion strömmar njutbar italiensk schlager som mildarar trängselplågan. 

En karta har vi. En inplastad som jag köpt i Göttlabårj. Fin karta, hållbar och regntålig karta.  Men saknar en del oritade vägar som vi har hittat live! Men hur det än är med den saken så hittar man alltid fram om man lyder sin inre googlemap. Och den sa till oss att börja leta nattlogi där det inte fanns något för att tvinga in oss på en byväg som ledde till en Agriturismo – Bo På Bondgård – som bara är helt… ja helt…vad ska man säga.... ja den kan helt enkelt inte beskrivas med ett fåtal ord...  

      

Helt utflippat med en massa djur, både lösa och i bur. I grannhuset bor Herr Sebra, hundar och katter vimsar omkring bland gäss och hönor av alla sorter, stora, små, vita, ludna och även döda! Några nydöda och andra gammeldöda uppstoppade. Åsnan skriar och hästar gnäggar, getterna bräker.  Det finns hjortar och grisar, örnar (typ) och ett bältdjur. En del lösa, de flesta i bur. 

Och det finns bilvrak och traktorvrak, trasiga hinkar och cyklar för barn. Det finns olivträd och lime och mandarin och små granatäppelbuskar. 

Det finns glasmontrar med il Duce, museiföremål från 30-talet. Våra rum är antika med gamla puckelryggade järnsängar som jag närapå trillade ur i natt när jag vände mej i sömnen.

Det finns konstnärliga utsmyckningar, tavlor och antikviteter. 

Signoran undrade om vi ville ha middag men vi ville inte det eftersom vi ätit en stadig sen lunch. Sen frågade hon igen och då sa vi att det kanske vore gott med bara något pyttelite, typ lite grönsaker eller frukt. Då lagade hon middag! Först fick vi primo piatti,, ny- och hemmagjord pasta med köttsås. Sen kom secondo piatti. En panerad griskotlett, panerad med ägg, ströbröd och parmesanost! Smältande mört kött! Till det tomater + en röra med tomat/aubergine/capris/lök och olja. Har alllllldrig smakat så gott!!!! Och oliverna! Sen – ahhhh mmmm! Till dessert melon. Och allt detta från den egna gården. Nylagat. Ska se imorrn om det fortfarande är tre grisar kvar i stian eller om det var en av dem vi åt.  

Jag vann kvällens parti Carcasonne

Morgonen därpå på Animal Farm trodde vi frukosten skulle bli lika storslagen, men den var bara vanligt god. Enkelt bröd med hemlagad delikat marmelad.

Vi var i Selimunte, vandrade i Acropolis och klättrade bland ruinerna.  Där finns ett av de mest välbevarade Doriska templen. Men vem var Doris? 

Kan detta vara Doris?

Är jag mycket stolt över denna bild? Ja det är jag!

Regnregnregn

Vägen till dagens mål är lite strapatsrik. Längs långa gatan finns inget, nada, niento, null, no, kafé där det är plats att knö oss in medan ösregnet och blåsten bråkar utanför. Vi söker skydd under det som bjuds, olivträden på Breda Vägen. Vi blir våta trots ponchos och paraplyer. Sicilianskt regn är väldigt vått.

Dagens mål är Erice, en medeltida stad på bergets topp dit det går en linbana. Fast den är nog inte lika gammal som staden. Var köper man biljett ?

Stora Gatan i Erice är en dryg bilbredd bred. Därför åker det bilar där.  Det bästa med dagen är nog när vi hittar ett mandelkonditori där en oändlig fantasifull variation av läckra mandelkakor trängs och vill bli ätna. Vi tar varsin olik som vi delar och dessutom får man provsmaka småbitar av några andra läckerbitar. Vilken hit! Det sämsta med dagen är att det är så kallt och blåsigt på toppen och att linbanan inte går ner eftersom det blåser för mycket. De betalar taxi åt oss – men vi är inte helt på det klara med riskanalysen där inte! En Blåsig Gondol eler en Italiensk Taxi – pest eller kolera?

Och naturligtvis ett värdigt avslut på kvällen – jag vann kvällens Carcasonne!

Trapani

Vi lyfte från Säve i sol, vi for längs kusten söderut, passerade Askim, Kungsbacka, Varberg, Halmstad, for in över Helsingör och anade Turning Torso i fjärran.  Tänk att verkligheten kan vara så lik Google Earth!  

Trapani ligger på en tarm ut i Medelhavet, en tarm med några typ polyper, eller kanske typ dendriter. Vi bor i varsin lägenhet i Gamla Stan, i skafferiet står kaffe, te, olivolja, vinäger, rengöringsmedel och det finns både grytor och perculatorer.. Vi tog en eftermiddagspromenad i solen, åt nyrostade kastanjer och svor åt italienska bilister som inte har gått i den svensk körskolan. Hungriga svenskar vill ha mat 1730. Italienska restauranger öppnar typ 1900. Och när vi väl satt vid restaurangbordet och såg fram mot en rejäl portion med Svärdfisk, så var den slut.

 Vårt moderhotell har en patio där vi suttit och spelat Carcasonne i slutet av aftonen och druckit 12€ lokalt vin. Vet de att ta betalt av oss turister?