Hemma

Nu är vi hemma. Himla skönt. Lite kallt. Eller som man också kan uttrycka det - välfungerande AC!

Reflektioner, funderingar och problem.

* Hur kan det komma sej att det är så svårt att vara kvar i Nuet medan man ändå är där? När jag vaknade i morse var en av mina första tankar, yippie, idag ska vi provpacka och se om allt får plats, för i morrnkväll får vi åka hem! Va? Varför inte tänka yippe, idag ska vi hitta på nåt väldigt speciellt kul att göra eftersom det är näst sista dagen? Va? Va? Va?

* Just nu sover alla 15 danska ungdomar och deras ledare som är på en treveckors värstingresa för att se att det finns folk som har det värre. De har installerat toaletter i en by på östkusten. Just nu är de lediga innan de ska åka hem. Jättemysiga ungdomar, väldigt sociala och trevliga och väldigt lite skräniga. Inget ohyfs. Detta är utsikten från vår balkong. Nedanför poolen, under halmtaket, brukar vi äta frukost. Vi får 6 rostade formfrallor varav Sissela brukar äta 5. + marmelad.


* Att bara läsa bok på stranden har länge varit en dröm - att bara få ha lata dagar och läsa. Men alla roliga böcker är redan slut. Cold Case Gustav III var spännande med förflyttningar i tiden. Sen har vi läst Hundraåringen och skrattat halvt ihjäl oss. Och nu är också Igelkottens elegans färdigläst. Den blev ju bara bättre och bättre – kommer jag att minnas länge! Vad återstår? Jo, min eländestjocka Clinical handbook of psychological disorders. Och hur kul är det att ha med den till stranden?

* Hur välsittande kan en bikini anses vara när den är fylld med sand? Min förträffligt snygga bikini har foder i behån och brallan. Detta för att den ska vara välsittande antar jag. Eller är det för att man ska kunna samla sand mellan foder och yttertyg för att på detta vis få en billigare form av typ silikon? Hängpattar blir det! Likadant med brallan – hängf-t-a blir det! Tycker inte det är snyggt! Har klippt avrinningshål i fodret, klämmer ut sanden likt en jättefinne på näsan.

* Jag är duktig på att pruta. Sissela går i min skola och förmår en hel del redan. Men vi lyckades inte få två brallor och två väskor för 800 idag. Vad är det för fel på oss?

* Nu har vi växlat in den sista euron, den som jag egentligen tänkt ha med tillbaka hem. Vågar inte räkna ut vad vi spenderat.

* Nu har jag räknat ut att vi gjort av med i onödiga utgifter. Vi har inte åkt buss, bara tåg en gång och i övrigt taxi. Har kostat onödigt mycket. Men bekvämt. Och AC! Och vi har växlat pengar i början till urdålig kurs, bott lite väl lyxigt i Thiruvananthapuram och ätit hummer en gång. Hade vi inte gjort det hade vi varit 580€ rikare.

* Jag har urinvägsinfektion. Ajajaj. Måste man medicinera genast eller kan det vänta? En gång hade jag det på Heathrow flygplats. Kö till toan. Jag kissade mina droppar och gick direkt och ställde mej sist i kön. Om och om och om igen.  Vill inte ha det så en gång till. 

* Gurkjuice är inte gott!

* Idag var det söndag hela dagen. På eftermiddagen vimlade beachen av Indier som badade. Ingen indisk kvinna har bikini eller baddräkt. Dom badar i sina saris. Eller ibland jeans. Indiska män badar i jeans och t-shirt. Eller badbyxor. Eller kalsonger, ibland med höftskynket på (som naturligtvis åker av och måste knytas om efter varje våg). Många kan inte simma men ger sej hän åt vågorna i alla fall vilket gör badvakten syrefattig och småtokig då han blåser i sin pipa och fäktar med armarna åt dem att komma närmare land.

Fånga fisk.

Idag hjälper vi till med fisket igen - det blev ju så skral fångst senast. 

 Nätet dras upp av två arbetslag. Dom drar och sjunger nätdragarsånger. 

Två män har simmat ut nära själva nätet för att leda arbetet därifrån med rop, tecken och plask. Här är en av dem. De vita plupparna som guppar längst ut är flöten på själva nätet.

Nu är snart hela nätet uppdraget på land ... .

...och alla undrar vi hur mycket det kan vara idag da? 

Nej, det blev inte mycket, bara 8 sketna strömmingar som simmat vilse in i nätet. Typ synd om både fiskarna och fiskarna!

Mat & Dryck

Längst till vänster: Smörfisk ångkokt i bananblad med en portion citronris bredvid. Vilken fisk! Inga ben. Nästan som färs i konsistensen. Urgod!
Bananbladet i mitten serverades på lokal restaurang, minns inte riktigt vad det var - mer än att det var gott.
Längst upp höger. En äcklig bakelse, därunder Tandorifisk, därunder på Indian Cofeehouse, kaffe och juice, därunder fruktstund hemma, därunder äcklig hoppande spindel på juiceglas.
Samt cafébesök och spagetti carbonara utan bacon.
Vänster papayajuice, mitten middag hos Vijeesh där han visar indiskt bordsskick.
Råttan äter risrester
längst ner till höger: vila på blå presenning efter ris- och grönsaksmåltid på flottutflykt
Nederst längst till vänster får vi en kopp Tcai Masala på gata, elefanten får mat och starx till höger om detta är det ormen som äter.


Nä ni får titta själva, kanske går det att förstora bilderna. Pröva!


I början hade jag inte mycket aptit, men allteftersom tiden går och peristaltiken gör sitt jobb, så har aptiten ökat farligt mycket. Vi får ju så god mat ju hela tiden!

Åter på ruta 2

Vi är på Light House Beach igen. Inser att det kunde ha varit en fördel med en reseledare som hjälpte till att hålla reda på dagar och platser och tidsåtgång. Kanske Någon nu säger vad var det jag sa, men då får väl denna Någon säga det då! Varsågod! Välbekommen!

När vi blev sjuka uppe i bergen bestämde vi att hoppa över de planerade dagarna bland teplantager i Munar och kinesiska fiskebåtar i Cochin, vi ville ju inte stressa ihjäl oss. Ju! Vi skulle hinna åka husbåt från Alleppey och vara i Varkala några dagar innan vi inte skulle åka till Light House Beach igen utan till nån annan Kovalambeach 2-3 dagar för att förbättra solbrännan lagom till hemfärd.  Men så visade det sig att vi inte har riktig ordning på vare sig dagarna eller stränderna. Här hade det alltså varit på sin plats med en redig reseledare som haft en kalender att räkna dagar i samt god kartkunskap och förberedelsenoja och därmed på förhand känt till detta med de olika beachernas tillgänglighet.

Många är de unga Indier som fattat tycke för min vackra dotter. I Varkala satt hon uppe till 5 på mornarna och pratade med Beundraren Lee. De var två killar där som hade hann’om’et. Jättegulliga killar som gav oss te och kakor och som inte ville ta emot driks när vi for! Så oindiskt! 

Här säger dom adjö.

Nåväl, nu är vi här igen! På samma hotell som för tre veckor sedan! Golden Sands. På detta ställe ska vi tillbringa 6 dagar - gudarna hjälpe oss! Fast å andra sidan är vi lite trötta på transporterandet mellan sevärdheterna, så det kan nog vara lika bra. Helst hade vi nog åkt hem redan i morgon.

Men personalen här på hotellet är helt underbar, speciellt en kille som är lite kär i Sissela. Han hoppade jämfota av lycka när han fick se oss igen – och ryktet spreds snabbt att vi var tillbaka och alla kom och hälsade. I love India! 


Även på strandpromenaden blir vi hälsade på som gamla bekanta!


Och inget ont som inte har nåt gott med sej. Hade vi haft duglig reseledare hade vi inte kommit tillbaka till skomakaren och mina sandaler. De hängde där - till salu - breda och fina, passande mina kamwienerbrödsfötter. Passande Ingen Annans fötter, han skulle aldrig ha fått dem sålda. Och nu kom jag där. Dom var inte riktigt klara, kardborrbanden var inte fastsydda så det gjorde han medan vi väntade. En ovälkommen ödla var också intresserad av skotillverkningen. Skomakaren påstår att Sussila är ett indiskt namn. Det tyckte han var kul!

Ibland berättar jag för Indierna att jag älskar dem och att jag tycker att alla är så himla trevliga och glada och hjälpsamma. Då blir dom väldigt glada och skakar på huvudet så där gulligt som bara indier kan! Några av dem brukar dock anförtro oss att det bara är mot oss västerlänningar dom är trevliga. Indier brukar inte vara trevliga mot indier säger dom.

Vi har inte nåt att göra här, vi har det tråkigt. Vi tar en tur på stranden, går till vår specielle solsängsuthyrare där jag förhandlat till oss ett gott solsängsavtal – två sängar, varsin kudde och ett gemensamt parasoll för bara 100 ruppar/dag! Det ni! I det priset ingår även fri tillgång till magsurfbräda! Det ni det ni! Idag lyckades jag långsurfa nästan ända upp på stranden på första försöket. De tio nästa försöken gick inte lika bra, bara lite guppeligupp och en bottendykning med nästan kallsup. Tar på krafterna, hjärtat bankar nästan som i branta uppförsbackar.

En annan utmaning är att inte skrika och svära och slå tanten i huvudet som kommer och vill sälja frukt! Hellooo darrrling säger hon och klappar mej på kinden, you hungry? Nono säger jag. You like mangoooo darrrrling? Papaya, very good papaya and mangooo, you want? No thank you säger jag. Later? säger hon. I come later!? No, not at all säger jag. Ooohhh darrrlig säger hon och ser bedrövad ut. Maybee later..? NO säger jag (kanske höjer jag rösten lite). Maybee tomorrow säger hon och jag får sån lust att smacka en melon i plytet på henne! När jag nu läser vad jag just skrivit ser jag hur fel det blev - dialogen med tanten är i själva verket mycket mycket längre - och återkommer ett par gånger i timmen Det går inte att ignorera henne eftersom hon sätter sej på huk och pratar förtroligt med en, söker ögonkontakt, smeker på axeln. She won't take ignoration for a no! 

Fågelquiz

 De hänger i luften, svävar och cirklar fram på uppvinadrna vid Varkalas klippvägg.
Det häftiga är att man kan betrakta dem från ovan!

Vad heter dom?

Tänke jag skulle skräddarsy en skjorta - kostar bara 700 ruppar, inklusive tyg och kastade sömmar! Skräddarfarfar tar mått och skräddarjunior antecknar. Kom tillbaka kl 6.30!

Kl 6.30 är den färdig - men stooooor som ett tält. Vi är rörande eniga om att det inte duger. Kom tillbaka i morgon kl 10!

Kl 10! Nu är den mindre - alltför liten, spricker i sömmarna över stussen. Kan vi sy i en kil? Yes. Vi går till restaurangen och äter frukost. Yes, kom tillbaka efteråt!

Efter frukost! Nu är den nästan klar, men inte riktigt, inte som vi överenskommit från början, men den är nästan klar i alla fall. Farfar och jag diskuterar arranged marriage contra lovemarriage och han föredrar arranged. För om det då är så att paret grälar kan ju svärmor gå in och reda ut vad som blivit fel och komma med lösningar!
Junior trampar sin maskin. Skjortan är lite stor och säckig, men vad gör väl det? Jag har fått en rejäl pratstund samt glatt en skräddarpojke som fått visa vad han faktiskt kan! Bara 700 ruppar, typ 11€.

En dag i Varkala

Äntligen en riktig bambuhydda!  

            .........med allt vad det innebär.........................
.............en go veranda att sitta på              



........en vacker utsikt

 ...och råttlortar på badrumshyllan!

Man drar djupt efter andan och tar till sina Mindfulnessknep - man är i nuet och lägger för säkerhets skull till mantrat det är bara att gilla läget!







Varkala ligger på en klippa ett antal meter över havet. Så jääla snyggt allså!

                                               

Idag har vi shoppat loss hos Laksmi och Ravi medan mormor vaktade barnen

För övrigt kan jag berätta att:

1 liter bensin kostar 62 Rupies vilket är exakt 1€. 1 liter diesel kostar 44 ruppar.

Massage kostar olika, från 350 - 800 ruppar/timme. Massage har olika kvalité och hygien. Har varit på 2 olika massage där jag fick ligga spritt språngandes direkt på galonmassagebordet. Hal som en ål eller tvål. Livsfarligt för man kan ju halka av bordet om massösen tar i ordentligt. Livsfarligt när man ska vända sej eller kliva av. Och olustigt att tänka att andra legat där förut utan decinficering emellan. Men mindfulness hjälper! Idag fick jag ligga på handduk och jag fick en kudde och det var billigaste massagen och det var bästa massagen - om man bortser från fotmassagen de första dagarna! På så sätt är det synd att vi ska vidare i morgon.

Massageoljan doftar gudomligt. Jag frågade idag vad den var kryddad med och fick ett bryskt svar att den inte är kryddad! Den är gjord på finaste ayurvedaörter! Nämligen! I vilket fall transporteras jag till salighetens port när de häller den ljumma oljan över kroppen....

Husbåt

Ner från Thekkady i bergen till Alleppey vid kusten och Backwaters. Hade tänkt oss husbåt därifrån till Kollam, men fick inte till nåt rimligt pris. Blev istället övertalade till en tur i kanalerna i närheten och övernattning. 

Här är vår båt, The Sea King, den det står Welcome på, 

Här sitter Kapten Azad och styr.

Blev lovade många små kanaler av Manager Navas. Blev det så? Näe! Ut på sjön, vila och driva, äta lunch, sen in i tre små kanaler och sen var det förtöjning för natten.  Alla måste förtöja kl 18.00 för fiskarnas skull. Började vi åka igen kl 8 som utlovats? Näe! Höll vi på fram till 10 som lovats? Näe! Kom Managern och mötte när vi angjorde? Näe! Han vågade inte den fege rackarn - hade han kommit hade han fått höra ett och annat på ren och skär svenska kan jag lova.  

Men för övrigt var det underbara timmar ombord (– ville ju gärna haft flera timmar som sagt). Härlig utsikt från vår lilla salong en trappa upp. Det dagliga livet pågår i kanalkanten, folk gör kvällstoalett, diskar eller tvättar kläder. Går till kyrkan eller templet eller moskén. Spelar vollybolly eller cricket. Göder risfälten(???).

Samma trafiksystem som på land, man ålar sej fram mellan mötande farkoster och rammar en kanot eller två som inte flyttar på sej. 

Många husbåtar är det, inte två likadana. 

Nyttotrafik. En liten båt bogserar 5 jättepråmar lastade med timmer. En pråm till brädden fylld med sand (varför då?).

Och underbar mat. Underbar!

Här kommer Valsalan med lite snacks – stekta lök-plättar och stekta potatisskivor. 

Te och kaffe och kvällsmat. Uppassning. Kanske lite fjäsk.

När vi förtöjt vid en strandkant och mörkret höll på att lägga sej började  kvittrandet. Det kvittrades och tjattrades och gnisslade om naturen. Från två olika minareter kallades till aftonbön i otakt med varandra och nånstans däremellan kling-och klangades det från templet som också uppmanade till kvällssamling. Och mitt i alla detta oljud kom politik-båten med sina högtalare och skanderade slagord. Kanske för kommunistpartiet? Det är ju det ena av de två största partierna och brukar sitta vid regeringsmakten i Kerala varannan mandatperiod.

Alltid tre besättningsmän på en husbåt – en kockValsalan, en chief och en kapten Azad.

 Utsikt från en sovhytt

Nu är vi i Varkala. Bara en vecka kvar. Ångest!

Idag blev det av!

 Idag släppte febern och vi for åstad till vår väntande Sunderi. 

Blev hon glad att se oss? Tja, sådär. Blev vi glada att träffa henne? Ja, det blev vi! 

Sissela hade rejäla handtag men det hade inte jag, jag fick klämma in fingrarna under järnställningen vi satt på. Fast jag var ganska modig och lät bli lång stund. Tro't eller ej! 

 Men just en gång pillade jag in fingrarna i stålställningen, och det kanske var tur det, för just då fick den gamla damen lite fnatt och hoppade jämfota ett halvt varv! Mitt hjärta också. Inte Sisselas - är hon riktigt funtad hon? Sunderii hade hört ett okänt prassel i djungeln bredvid förklarade elefantmannen.

Här ser ni en orädd som klappar en elefant!

Belöningen ska stoppas direkt in i gapet. Fattar ni? Direkt in i munnen på den lena tungan!

Sen gick Sunderi vidare med andra passagerare, men vår andra kompis, Mira, ville tvättas ren från allt vägdamm hon samlat på sej under sin promenad tidigare på förmiddagen. Hon ser ut att njuta - precis som Tisan när kliar henne på magen 

Och hon tyckte detsamma om oss, att vi var ofräscha,

och gav oss varsin rejäl dusch!

Sen fortsatte färden till en teplantage och tefabrik. Typ sissådär intressant. Och sen drog vi dit pepparn växer, till kryddplantagen och såg bland annat peppar, muskot, vanilj, röda bananer, gula bananer, prydnadsbananer, kardemumma, curryleavs, fivespicebush, mullberrys, roseapples, tre kaffesorter, chillipeppar, kanel, bayleafs, betel, ginger, nejlikor och en massa krukväxter och rotade växter och babystjärtlen bambu och jaa, jag vet inte allt vad vi såg!

I morgon far vi till Alleppey och åker husbåt.

Här hänger jag

Och här hänger jag! Intressant!

Sissela är på bättringsvägen. Vi tog en liten kvällspromenad till centrum för kvällsmat. Vad skulle ni välja ur denna meny? 








Här följer nu mitt indiska trauma från för 32 år sedan: Då fanns inga menyer på engelska, bara på malayalam. Så vi fick peka på en krumelurrad – och hör och häpna – varje gång kom det in en Masala Dhosai! Till frukost, till lunch och till middag. Varenda jäkla dag i 6 veckor! Enahanda och varierande osmakligt, rentav äckligt ibland! En Masala Dhosai är en osötad pannkaka med en potatis inuti. Potatisen kan variera i tillagningmen förr var den oftast blaskig och starkt kryddad. 


Man bryter av en bit anrättning och doppar i nån av de tre såserna bredvid och trycker in i munnen, med höger hand. Den blev tillslut en svordom i vårt matvokabulär – visst Mr Kochler? Så idag slog jag till direkt och konfronterade min aversion och beställde just en Masala Dhosai. Har jag dragits med detta trauma helt i onödan? Ja, det har jag. För den var ju jättegod ju! Sissela gillade den också, vi nästan slogs om den. Potatisen var en läcker välkryddad puré med inslag av linser och kummin(?). 







Tomato Uthappam heter den andra rätten. Den tog vi på rekommendation av kyparen. Nästan som en liten tomatpizza men inte lika god. Billigaste restaurangbesöket hittills, bara 107 ruppar, typ 21 kr.

Efter maten tog vi en kort promenad och passerade en vägbom – vi hade promenerat in i grannstaten Tamil Nadu berättade den intresserade polismannen för oss. Och genast var allt fattigare, inga rejäla hus med affärer, bara baracker och matstånd. Att det kan vara sån skillnad!

inget elefantbad idag heller

Detta är Maria. Vi heter också nästan Maria - vi har Marie som andranamn.

Man tar dagen som den kommer. Det kan man göra när man inte har en piskande reseledare som absolut ska följa planen.

Idag kom sej dagen som så att vi gav oss av för ett litet äventyr  men återvände snart - utan äventyr. 

Vi är kvar här i Thekkady  eftersom först jag blev ordentligt febrig och sen Sissela. Mitt gick över på 30 timmar. Inte Sisselas. Hon har också fått en rejäl förkylning med snörvel, fräs och atjoo stup i kvarten hela natten. Igår mycket feber och sömn. Alvedon hjälper lite. 

Thekkady är ett bra ställe att vara sjuk på om man nu ska vara sjuk i Indien, det ligger uppe i bergen med ganska sköna temperaturer - som en go sommardag hemma i Floda.

I morse gav vi oss i alla fall av till elefanterna som längtar efter att få bada med oss. Men när vi väl kom dit insåg Sissela att det inte skulle bli kul eftersom hon var så risig, så vi åkte hem igen. Kanske gör vi nytt försök ikväll, kanske i morgon, only God knows.

Only God – vilken av dem? Det finns ju så himla många i det här landet. Undrar om de vet samma sak allihopa? Råder konsensus? Eller vet en att vi ska elefanta ikväll och en annan att det ska ske i morgon? Finns det besservissergudar? BesserVishnu?

Finn ett fel (eller två) på bilden. Pris utlovas!

Ja, såhär filosofisk kan man bli när man sitter i skuggan på sin balkong och dricker te och äter frukt. Gissa hur mycket frukten kostar?!? 1papaya, 4 apelsiner, 1 äpple, 4 chichos, och 1 lime? Kostar 95 oprutade rupies. 95! Typ 19 kronor. Har man det bra eller har man det bra? 

Chickofröna tänker jag faktiskt spara till mina frönördar som företrädesvis brukar samlas på jobbet.

Nej nu ni, nu äntligen har jag tid att läsa min step-by-step treatment manual, ska bli så kul… som jag längtat!