söndag 6 mars 2011

Ollifantfestival


Efter morgonens yoga tog vi det lugnt en stund vid poolen innan chauffören kom och hämtade oss för en 6milafärd till stad där elefantfestival skulle avslutas med procession. Som vi ville se. Färden tog närmare två timmar. Chauffören sa han hette Money - trodde jag och häcklade honom lite för namnet. Men han hette Manni. Han visade sitt leg som jag accepterade trots att jag inte hade läsglasögonen på. Han körde som en Gud – efter Indiska förhållanden. Indiska bilister kan verkligen åla sig fram  - som vore bilen en liten ledbuss som kan snörpa ihop sej till ett snöre. Gör de vansinnigaste omkörningar samtidigt som man möter en som kör om en buss som kör om en MC. Tror inte han var uppe över 60km/timme nån gång. Han sa att det berodde på hans erfarenhet av att vi turister inte vill att det går fortare. Han har helt rätt!
Tempelområdet är ganska stort. Processionen hade inte börjat. I två timmar var vi där och såg 40 finklädda elefanter stå lite här och där och gå lite hit och dit. Det var nämligen så att de måste besiktigas innan de fick delta och det var en procedur som väl tog hur lång tid som helst. Så vi vankade hit och dit, svettades, fotograferade, svettades, pratade med Indier, svettades, gav bort cigaretter, filmade små pojkar som ville filmas, svettades, filmade en nyvaken liten pojke som blev så blyg, svettades, fotade elefanter och försökte förstå vad speakern sa när han pratade engelska med oss turister.
Sissela blev fotad av sockervaddsförsäljaren. När det gått två timmar tror vi att vi förstod det så att själva processionen inte skulle starta förrän om kanske 1 timme. Orka? Näe! Så vi letade upp  Manni och åkte hem.

Manni vet en hel del. Han vet att det inte behövs säkerhetsbälten i baksätet.
Han vet också att han är så erfaren att han inte blir så trött. Och blir han det ändå behöver han bara sova en timme. I Indien finns (enligt Manni) ingen lag på vila i yrkesmässig trafik. På de stora Highwayarna finns ibland poliser som stoppar en och frågar hur långt man kört. Sen räknar de ut på ett ungefär hur lång tid det kan ha tagit. Och har det då tagit väldigt lång tid och polisen tycker föraren verkar trött, då blir han beordrad att ställa bilen åt sidan och sova och inte lämna platsen förrän han rapporterat till polisen när han vaknat. Så är det i Indien.

4 kommentarer:

Unknown sa...

Ha ha, hoppas att Manni fick köra er ända hem utan sovpaus :)).
Det låter som att ni har det toppen!

Anna Karin Hedborg-Ekeblad // Thomas Hedborg sa...

Jag förstår inte om det var skoj eller ej? Finklädda elefanter ?

Unknown sa...

Tänker att stackars Manni säkert behövde vila en stund efter att ha blivit så grundligt utfrågad av psykologen..

Suss i Stora Världen sa...

Manni körde bara nästan på en bil och en tant. Det var efter det vi började diskutera trafiklagstiftning och vila. Dessutom behövde man faktiskt inte fråga Manni om nåt egentligen. Han berättade ändå.