Åter på ruta 2

Vi är på Light House Beach igen. Inser att det kunde ha varit en fördel med en reseledare som hjälpte till att hålla reda på dagar och platser och tidsåtgång. Kanske Någon nu säger vad var det jag sa, men då får väl denna Någon säga det då! Varsågod! Välbekommen!

När vi blev sjuka uppe i bergen bestämde vi att hoppa över de planerade dagarna bland teplantager i Munar och kinesiska fiskebåtar i Cochin, vi ville ju inte stressa ihjäl oss. Ju! Vi skulle hinna åka husbåt från Alleppey och vara i Varkala några dagar innan vi inte skulle åka till Light House Beach igen utan till nån annan Kovalambeach 2-3 dagar för att förbättra solbrännan lagom till hemfärd.  Men så visade det sig att vi inte har riktig ordning på vare sig dagarna eller stränderna. Här hade det alltså varit på sin plats med en redig reseledare som haft en kalender att räkna dagar i samt god kartkunskap och förberedelsenoja och därmed på förhand känt till detta med de olika beachernas tillgänglighet.

Många är de unga Indier som fattat tycke för min vackra dotter. I Varkala satt hon uppe till 5 på mornarna och pratade med Beundraren Lee. De var två killar där som hade hann’om’et. Jättegulliga killar som gav oss te och kakor och som inte ville ta emot driks när vi for! Så oindiskt! 

Här säger dom adjö.

Nåväl, nu är vi här igen! På samma hotell som för tre veckor sedan! Golden Sands. På detta ställe ska vi tillbringa 6 dagar - gudarna hjälpe oss! Fast å andra sidan är vi lite trötta på transporterandet mellan sevärdheterna, så det kan nog vara lika bra. Helst hade vi nog åkt hem redan i morgon.

Men personalen här på hotellet är helt underbar, speciellt en kille som är lite kär i Sissela. Han hoppade jämfota av lycka när han fick se oss igen – och ryktet spreds snabbt att vi var tillbaka och alla kom och hälsade. I love India! 


Även på strandpromenaden blir vi hälsade på som gamla bekanta!


Och inget ont som inte har nåt gott med sej. Hade vi haft duglig reseledare hade vi inte kommit tillbaka till skomakaren och mina sandaler. De hängde där - till salu - breda och fina, passande mina kamwienerbrödsfötter. Passande Ingen Annans fötter, han skulle aldrig ha fått dem sålda. Och nu kom jag där. Dom var inte riktigt klara, kardborrbanden var inte fastsydda så det gjorde han medan vi väntade. En ovälkommen ödla var också intresserad av skotillverkningen. Skomakaren påstår att Sussila är ett indiskt namn. Det tyckte han var kul!

Ibland berättar jag för Indierna att jag älskar dem och att jag tycker att alla är så himla trevliga och glada och hjälpsamma. Då blir dom väldigt glada och skakar på huvudet så där gulligt som bara indier kan! Några av dem brukar dock anförtro oss att det bara är mot oss västerlänningar dom är trevliga. Indier brukar inte vara trevliga mot indier säger dom.

Vi har inte nåt att göra här, vi har det tråkigt. Vi tar en tur på stranden, går till vår specielle solsängsuthyrare där jag förhandlat till oss ett gott solsängsavtal – två sängar, varsin kudde och ett gemensamt parasoll för bara 100 ruppar/dag! Det ni! I det priset ingår även fri tillgång till magsurfbräda! Det ni det ni! Idag lyckades jag långsurfa nästan ända upp på stranden på första försöket. De tio nästa försöken gick inte lika bra, bara lite guppeligupp och en bottendykning med nästan kallsup. Tar på krafterna, hjärtat bankar nästan som i branta uppförsbackar.

En annan utmaning är att inte skrika och svära och slå tanten i huvudet som kommer och vill sälja frukt! Hellooo darrrling säger hon och klappar mej på kinden, you hungry? Nono säger jag. You like mangoooo darrrrling? Papaya, very good papaya and mangooo, you want? No thank you säger jag. Later? säger hon. I come later!? No, not at all säger jag. Ooohhh darrrlig säger hon och ser bedrövad ut. Maybee later..? NO säger jag (kanske höjer jag rösten lite). Maybee tomorrow säger hon och jag får sån lust att smacka en melon i plytet på henne! När jag nu läser vad jag just skrivit ser jag hur fel det blev - dialogen med tanten är i själva verket mycket mycket längre - och återkommer ett par gånger i timmen Det går inte att ignorera henne eftersom hon sätter sej på huk och pratar förtroligt med en, söker ögonkontakt, smeker på axeln. She won't take ignoration for a no!