...över stock och över elefantbajs

Två nätter hos Vijeesh på Munroe Island som egentligen är oändligt antal öar med kanaler emellan. Där har han puntat runt oss i timtal i sin båt – självklart hjälpte jag till lite granna också att punta. Sissela gjorde lite rep av kokos.      

En vattensnok äter middag

Men redan kvällen innan då vi kom startade begivenheterna med ytterligare en elefantfestival, med bara tre elefanter dock. Och ett trettital trummare. Vi gick i festivaltåget tillsammans med de andra männen, men vi var för blyga för att våga dansa. Ett stort gäng berusade ynglingar bar häststatyerna och det var inte utan att man undrade hur det skulle gå. Svårt att ta sig under elledningarna, kortisar med smällande och rök. Vilken oas detta var!

Igår tog vi oss upp i bergen till Peryiarreservatet, Thekkady heter stan.  Vi har också varit hos äktamattförsäljarna och blivit bjudna på saffranste. 

Det var ingen hejd på hur många mattor som åkte fram! Kanske 100! Efter ett tag började ångesten slita i mej  för vi skulle lista ut hur vi skulle ta oss därifrån med både deras och vår ära i behåll. Sen bestämde vi att de var väldigt glada och tacksamma över att ha oss där, annars hade de ju inte haft nåt att göra stackarna.

 

Idag har vi äventyrat mer. Åkt flotte. Men inte helt enkelt. Sjön anlades av engelsmännen på 1800-talet. Trädstammarna står kvar. Ser läbbigt ut tycker jag. Tjusigt tycker Sissela.  Naturreservat idag.  Först fick man sydda strumpor att ha i skorna utanpå brallorna. (Syns på bilden.) Detta som skydd för blodiglar. Förvånansvärt oproblematiskt att ha på sej. Sen gick vi i - för mej - rask takt 5 km, såg Mungo och ett vildsvin. Vila. Sen 3 km till på elefantstigarna innan vi kom fram till flottarna. Bambuflottar. med kraftigt läckande durk. 

Har tyvärr inte så ilustrativa bilder. Vi såg inte så många djur, mest fåglar men ingen stor artikedom. 4 indier som paddlade. En svenska som hjälpte indierna att paddla. 1 indier som hade gevär.   Mat lagades. Först western frukost med formfralla och marmelad samt kaffe masala. Till lunch tog vi en tvåkilometerspromenad för att leta djur men hittade inga. Sen åt vi ris och grönsaker och raita. Mumsfillibaba! Och när vi paddlat tillbaka oss var det bara 8 km kvar att gå i rask takt. VAr jag sist nångång? Näe! VAr jag först nån gång? Ja, det var jag. Annars hade jag gott häng på förstemannen. imla duktig jag är!