Här hänger jag

Och här hänger jag! Intressant!

Sissela är på bättringsvägen. Vi tog en liten kvällspromenad till centrum för kvällsmat. Vad skulle ni välja ur denna meny? 








Här följer nu mitt indiska trauma från för 32 år sedan: Då fanns inga menyer på engelska, bara på malayalam. Så vi fick peka på en krumelurrad – och hör och häpna – varje gång kom det in en Masala Dhosai! Till frukost, till lunch och till middag. Varenda jäkla dag i 6 veckor! Enahanda och varierande osmakligt, rentav äckligt ibland! En Masala Dhosai är en osötad pannkaka med en potatis inuti. Potatisen kan variera i tillagningmen förr var den oftast blaskig och starkt kryddad. 


Man bryter av en bit anrättning och doppar i nån av de tre såserna bredvid och trycker in i munnen, med höger hand. Den blev tillslut en svordom i vårt matvokabulär – visst Mr Kochler? Så idag slog jag till direkt och konfronterade min aversion och beställde just en Masala Dhosai. Har jag dragits med detta trauma helt i onödan? Ja, det har jag. För den var ju jättegod ju! Sissela gillade den också, vi nästan slogs om den. Potatisen var en läcker välkryddad puré med inslag av linser och kummin(?). 







Tomato Uthappam heter den andra rätten. Den tog vi på rekommendation av kyparen. Nästan som en liten tomatpizza men inte lika god. Billigaste restaurangbesöket hittills, bara 107 ruppar, typ 21 kr.

Efter maten tog vi en kort promenad och passerade en vägbom – vi hade promenerat in i grannstaten Tamil Nadu berättade den intresserade polismannen för oss. Och genast var allt fattigare, inga rejäla hus med affärer, bara baracker och matstånd. Att det kan vara sån skillnad!