Kultur

En kopp morgonte på gatan. 

Sen tog vi Tuctucen direkt. Inte trötta ut våra svettkörtlar på onödigt gående. Vi åkte till Maharadjans Palats och fick oss en guidad tur på köpet.

 Inte lika illasinnad kulspruteengelska som de flesta andra, men helt förståeligt var det ju inte. Maharadjan hade samlat på sej utsökta grejjer. Världens kristallkrona från Murano, marmorskulpturer från Italien, en stor maffig tron i kristall från Böhmen, en annan tron i snidad elfenben, kinesiska drakar och porslin och en massa rostiga svärd och gamla typ musköter och gevär. Allt detta  hade i sin tur samlat på sig en massa damm. Vackert hus, men inga saker kvar som visade hur de levde. Alla guider vi hittills mött har varit oavlönade volontärer som efter visningen påpekar detta på tydlig engelska - en liten gåva tas tacksamt emot, ja ja, precis så mycket som ni själva vill.... va, bara 30? det var snålt! Man får inte fotografera inne i palatset, inte heller inne de tempel vi besökt. Synd.

Sen ny Tuc tuc till Zoo. Där kände jag äntligen igen en byggnad från förra gången jag var där för 33 år sen, kändes gott! Men dom har byggt om Zoo. 

Inträde för två personer kostar 20, inträde för en kamera kostar 35. 

Jag tror jag skrivit det tidigare, men jag gör det nu igen: Indier är härligt nyfikna. Där går jag och intresserar mej för djur i bur 




samtidigt som ett gäng unga vuxna tjejer intresserar sig för mig. En vågar sej fram och hälsar och dom andra fnissar och plockar 

fram sina kameror. Sen står vi där och fotograferar oss. De är på utflykt från grannstaten, de går på lärarhögskolan och ska bli lärare i lite allt möjligt, filosofi, historia, psykologi... Blir överförtjusta när jag säger att jag är psykolog. Deras fröken verkar lite misstänksam och förhör mej på om jag vet vad ordet psykologi betyder och var det kommer ifrån. Jag fick godkänt. Lite senare börjar ett gäng killar också prata med oss och vill fotograferas. De var kurskamrater med tjejerna. En tjej bjöd också hem oss men vi avböjde. Vi hade samma tempo genom hela zoo och tillslut tyckte vi det blev väldigt jobbigt med allt fnissande och namnfrågande och var vi var ifrånfrågande.

En av flodhästarna var så tärd och mager, han längst till vänster. Jag tror allt det var honom vi träffade för 33 år sedan. Då var han stark och trind.
Nu ska vi lite norrröver till Munroe Island i Kollam och träffa Milas kompis. Kanske blir det skralt med internet, vem vet?